Efter att Metodistförsamlingen överlät deras kyrka till Stadsmissionen har lokalen förvandlats till ett av Linköpings mysigaste kafé. Det är bara att stiga in i värmen, sätta sig i en mjuk fåtölj i blommigt tyg och äta något av allt gott som är bakat i kaféets eget bageri. Vad sägs om en minisemla? Låt fettisdagen vara året om! Inne i den lilla kyrkan spelas lugn och trivsam musik. Rigmor Gustavsson och Lisa Nilsson. Mjuka sångröster som är behagliga att lyssna på.

Vi som jobbar på kaféet bär tröjor där det står Jag bryr mig på vänstra bröstet och Tro, hopp & kärlek på ryggen. Vi är snälla mot varandra och håller en lugn och pedagogisk ton när vi talar. Man får ta sin tid. Det gör ingenting om det går sakta med att ta in disk eller servera blomkålssoppa till gästerna. Stressa inte, gör det i din takt. Alla har olika ryggsäckar att bära på och vissa är tyngre än andras men hjälps vi åt blir det lättare att bära. Sen om man blir trött och behöver vila så finns det en fin bänk vid fönstret närmast personalingången. Från bänken kan man titta ut över kaféet, upp mot den vackra orgeln på andra våningen eller kanske bara sluta ögonen, lyssna på de mjuka sångrösterna och känna doften av de nybakade bullarna.

Maten är till största del närproducerad och ekologisk, det är en viktig del av verksamheten. Det är en genomtänkt och fin tanke. Efter lunch finns det hembakat i personalrummet som vi får ta av. Kaffe och te står framme. Det är dessutom rättvisemärkt, hur bra är inte det? Alla koppar är så fina med matchande assietter. Jag tycker om de blommiga med guldkant. Allt i kyrkan är återbruk. Stolarna, borden och de vita linnedukarna. Min blommiga favoritkopp med guldkant har kanske en gång stått i ett vitrinskåp hos en familj som bor på Österlen, eller kanske hos ett äldre par i Norrköping eller varför inte i ett skåp hos en dam ändå bort i Bretagne, Frankrike? Var servisen tidigare har stått kan man fundera över då man sitter på den fina bänken vid fönstret närmast personalingången och smuttar på det rättvisemärkta kaffet. Men sen är det mysigast att fika tillsammans med de andra som bär på Tro, hopp & kärlek-tröjan. Vi kan prata om allt, det finns inget pinsamt eller konstigt att dela med sig av. Man får ett ödmjukt bemötande som gör att man känner sig trygg. 

Ja, att volontära på Stadsmissionens kafé är något av det finaste jag kommer att få göra denna vår.